Saknad...

Ett stort tomrum...ett stort hål..en stor saknad!

Många frågor och tankar som kommer plötsligt..tårar som rinner!

Undrar om det är nåt jag kunde ha sett eller något jag kunde gjort för dig..varför märkte jag ingenting?? Du var ju alltid så himla glad och pratade alltid om framtiden..du var så glad för din lilla god klump..du var så glad för min skull när jag fick barn...Hur kunde det bli så här? Hur kunde du välja bort det fina du hade..?? Kan inte fråga dig,du är ju borta!! fast jag vet att du ser på oss..

vi som är där du var...

Vet att du är här..tror på det..skulle bara vilja krama om dig och säga att det går bra lilla du,och det är ok att du tagit det valet som du gjort..du behöver inte berätta varför,du behöver bara säga att du har det bra och att du får kärlek där du är och att vi ses igen!!

Det finns ingen som du..det finns ingen som kan ta din plats..det finns ingen som kan ge sin mamma så mycket kärlek..det finns ingen som kan få våra tårar att rinna så mycket av saknad...



R.I.P Monne min vän