Att vara hemma och vara arbetslös är det mest deprimerande som finns...känner mig helt utanför..man blir liksom bortglömd av samhället....vardagen känns så långt borta...
Det är oxå svårt att träffa nya vänner och man blir ju nästan folkskygg när man först kommer sig ut...allt blir liksom ett ork...bara att köra B på dagis för dom där 3 timmarna känns onödigt...så ska det väl inte vara...
Så tänk på det ni som har ett fast jobb..ni ska vara glada att ni har ett rastrum att dricka kaffe med kollegor i...ett eget skåp med erat namn på...personalmöten....och att någon frågar när ni vill ha semester till sommaren...
Så ta hand om varandra!!
Lite mycket klag från mig idag..men jag är trött på folk som klagar på sitt jobb...Sluta med det och tänk positivt!!
Här är lite pepp till mig själv..att ta tag i min lediga tid och göra något förnuftigt av den...
Åh vad jag kände igen mig i din text idag- ett jobb betyder så mycket mer än man kan förstå om man aldrig varit utan!! Utbilda dig till förksollärare Annika så har du snart fast jobb :) Och det är perfekt att plugga med småbarn hemma, iaf om man läser på distans!! Kram från din mammas kusin Maria
SvaraRadera